Jag oroar mig redan över uppdraget vi tagit på oss. Att utbilda lärare för att arbeta med demokratisk kompetens i ett land med en historia som är så olika den svenska. Ett land med en kultur som, enligt vad Magnus Saemundsson på SIDA berättade, inte "tycker om" oenigheter, diskussioner och debatter.
Jag som ser demokrati som ett sätt att bevara oenigheter på, ett system för att skydda och försvara de många olika åsikterna i en gemensam offentlighet snarare än som ett system att bli eniga inom. Hur tänkte jag egentligen?