Sitter på Arlanda och inväntar Vivi som kommer med tåget. En morgon med intensiva känslor; jag är oerhört glad och förväntansfull men samtidigt var det inte alldeles lätt att säga hejdå till familjen. Förstår hur priviligierad jag är som inte är tvungen att lämna man och barn utan kan VÄLJA att göra det under en kort period i trygg förvissning om att vi snart ses igen. Hur många människor runt om i världen är det inte som måste lämna sina familjer utan att veta något om framtiden, som i desperation söker ett lite drägligare liv nån annan stans... Nej, lite väl stora tankar.
Mer jortdnära är att jag behöver köpa ett par strumpor innan vi kliver på planet. Jag vet ju att jag lätt fryser om fötterna när jag sitter still länge, men lyckades ändå inte packa några sockar i handbagaget. Räknar nog inte med att behöva använda strumpor när vi väl är framme... ;0)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar