Trötta!

Det blir ett kort inlägg ikväll. Vi har haft en lång, intensiv dag och kudden väntar otåligt på mitt lilla huvud. Direkt efter workshopen, som var otroligt intensiv och rolig idag, åkte vi till hotellet, tog en snabb dusch (det är så varmt och fuktigt att min armbandsklocka immat igen på insidan...), åt en snabb lunch och satte oss i ett gäng Tuk-tukar för att fara till Angkor Wat. -Som jag har längtat! Det var precis så obegripligt stort, överväldigande och fantasieggande som jag trott. Vi satt på toppen av det lite mindre templet Pre Rup och såg solen sjunka ner över djungeln intensivt ackompanjerade av tusentals kväkande grodor och fågelljud. Magiskt!

Väl hemma på hotellet igen har vi ätit en snabb middag och nu ägnat någon timme åt att strukturera morgondagen. Gruppen ska få göra sina karaktärer, både själva "dockan" (enklaste varianten i papper) 

och också ge den liv i form av en personbeskrivning. 

Flera av lärarna kommenterade idag att de aldrig skulle kunna göra en storyline med sina klasser för att de inte har något material what so ever. Vi försöker visa på att det går att använda sånt som är gratis och som finns runtomkring; tomma toarullar, omslagspapper, skräp av olika slag, växter, sand... men det känns som att många är begränsade i fantasin och hårt styrda av en hierarkiskt beslutad studieplan. Det är förstås ett jättesteg för en enskild lärare att välja att tolka läroplanen på ett helt nytt sätt och utmana alla konventioner, så om vi lyckas locka fram lusten och fantasin hos vår lilla grupp har vi kanske tagit ett steg i rätt riktning!

Jag är glad att begreppet "teachable moments" verkade landa hos alla idag. Det känns konstigt att stå inför en grupp lärare och prata om vad lärande är och hur lärande går till; hemma skulle jag vara slagen med hästlängder av många, många på det området, men här sitter vi på kunskap som jag tror uppfattas som ny.