Ta Prohm

I mitt huvud är det samma kaos som det verkar vara i trafiken här. Inga trafikregler, utan man tutar lite, håller kontakten och hoppas på det bästa. Ett rätt så njutbart kaos som man bara får sjunka in i, för att föröka bemästra det är ren galenskap. I mig är det marknader, tempel, barnhem, skolor, välgörenhet, demokratifrågor, tuk-tukar, amerikaner, midsommar med akvavit, kambodjanska lärare, kunskapssyn och apsaradansare som bildar en aldrig i mitt huvud tidigare skådat kaotisk ordning.

Vi var på Ta Prohm templet i Ankor Thom, det var sagolikt. En gång ett ett storslaget tempelbygge som naturen långsamt har gjort till sitt. Det är en upplevelse av mötet mellan olika former av ordning. En mur som rasat, stenarna som ligger där de valt att falla och längst bak ett sirligt utformat relief med apsaradansare, var och en med sina egna uttryck, en mer hemlighetsfull en annan mer öppen. Trädens rötter som blir en del av templet, tid, kultur och natur. Helt makalöst.